Vi hade en dröm…

Ingen kommer ihåg hur det började.
Ingen vet var det första fröet såddes.
Kanske var det under vakspaning från bron över Idsjöströmmen? Kanske var det när de första gula forssländorna kläcktes en vårdag i Vänneån? Eller kanske var det under de mäktiga ekarna vid Home Pool i Em eller under en fiskepaus på Whiskey Island i Mörrumsån? Det kan mycket väl ha varit vid ”Prebens krök” i Simested å, eller när skymningen sköljde in över Renas strömmar. Eller var det kanske på forsnacken nedanför renvaktarstugan i övre Ransarån? Eller i Hökensås, Harasjömåla, Trollemölla?

Ingen vet – men klart är att för drygt 40 år sedan och lite till, dvs. runt mitten av 1970-talet, var det många svenska och nordiska flugfiskare som ofta efterlyste en renodlad flugfisketidskrift på marknaden. En tidning, som riktade sig uteslutande till den växande och alltmer fordrande skaran av nordiska flugfiskare, och som inte behövde slåss om spaltutrymmet med spinnfiskare, pimplare och metare…

Själv tillhörde jag vid den här tiden Södra Sveriges Flugfiskeklubb, med klubbstuga vid Helgeån utanför Älmhult. Vi klubbmedlemmar ventilerade ofta önskemålet och behovet av en flugfisketidning och ur detta växte så småningom mer handfasta funderingar på om det faktiskt inte skulle gå att starta en sådan tidning? På olika vägar och genom personliga kontakter utkristalliserades så småningom en liten grupp entusiaster, som på våren 1977 beslöt sig för att gå från ord och tanke till handling…

Den innersta kretsen
Vi i den ”innersta kretsen” bestod förutom av undertecknad (vid den tiden journalist och reporter på Allers Förlag i Helsingborg och flitig flugfiskare på fritiden) även av Kenneth Boström (egenföretagare i Älmhult samt flugfiskare och spöbyggare ”par excellence”), Bengt Öste (Nyhetsankare i TV – ”Mr. Rapport” – och känd även som sportfiskare, fiskeboksförfattare och medarbetare i förbundstidningen Svenskt Fiske), Nore Sundin (jurist på Stadskansliet, Karlskoga kommun och skicklig flugfiskare) samt Preben Torp Jacobsen (veterinär i Hobro på Jylland, men framförallt känd som författare till flera utmärkta och prisade böcker om flugfiske och flugbindning).

Till kretsen kunde också räknas hängivna och namnkunniga flugfiskare som Jan Forssander, Lennart Berquist, Tommy Bengtsson, Jan Sekander, Carl-Henric Adlercreutz, Lars-Åke Skarp, Gunnar Johnson, Steen Ulnits, Wille Utter, m fl. och bland entusiastiska tillskyndare och supportrar må nämnas kända dåtida flugfiskepersonligheter som Rolf Smedman, Nils Färnström, Svend Saabye, med flera.

Tidigt på våren 1977 beslöt vi i den ”innersta kretsen” att vi via våra kontakter och ”nätverk” skulle kalla presumtiva medarbetare och intressenter till en informationsträff, där vi skulle informera om våra planer och pejla vilket intresse det fanns för att stödja och medverka i en nordisk flugfisketidning.

Tiden fram till informationsträffen, som bestämdes till den 8 maj på Hotell Ramada (numera rivet) vid Vätterns strand i Huskvarna, ägnades åt olika förberedelser för att lägga tyngd bakom våra argument varför det behövdes en speciell flugfisketidning – och inte minst varför det var vår lilla grupp som skulle kunna genomföra projektet..!

Långfredagsdummy
Mina förberedelser bestod i att jag i slutet av mars inhämtade offert från tryckeriet ABE-tryck i Helsingborg på sättning, repro och tryck av en tidskrift med varierande sidantal, format, färgmöjligheter, papperskvaliteter, upplaga, etc. Jag ägnade långfredagen 1977 åt att göra en anspråklös dummy på hur en flugfisketidning skulle kunna tänkas se ut (en dummy som var ljusår från hur tidningen blev till slut!) och jag formulerade ett koncept som jag kallade ”Funderingar kring flugfisketidning” och där jag med hjälp av overhead-bilder (dåtidens Power Point..!) tänkte lägga fram argument och presentera MIN uppfattning om vilken typ av tidning jag tyckte vi skulle göra.

Jag visste i förväg att bland de intressenter, som skulle möta upp i Huskvarna, fanns olika synpunkter om vilken typ av tidning man tyckte det var realistiskt att ge ut. Synpunkterna sträckte sig allt från ett enkelt, stencilerat ”medlemsblad” till en tjusig tidskrift med fint papper, många sidor och mycket färg…

Genom mina erfarenheter från tidningsbranschen hade jag min åsikt klar: för att locka läsare och få dem att köpa/prenumerera på en renodlad flugfisketidning skulle vi behöva göra en snygg, färgrik tidning med hög papperskvalitet, bra tryck, en tilltalande layout och med ett innehåll, som inte gick att finna i någon annan nordisk sportfiskepublikation! En sådan tidning var (och är) inte billig att producera och det var förstås ett dilemma för vårt projekt… Dessutom insåg jag att en sådan tidning skulle vi knappast kunna få ett befintligt tidskriftsförlag att tända på, utan vi skulle troligen behöva göra allt själva, med allt vad det skulle innebära av ekonomiskt risktagande…

Hesa argument
Jag vill minnas att vi var cirka 35 – 40 intressenter, som mötte upp den 8 maj 1977 på Hotell Ramada. Diskussionens vågor gick höga, argument och motargument korsade luften och jag talade mig både varm och hes för vilken typ av tidning jag tyckte vi skulle göra…
Och tydligen gick mina argument – och min hesa röst – hem hos mötesdeltagarna, ty vi i den ”innersta kretsen” kunde glada och förväntansfulla åka från hotellet med något slags ”carte blanche” från de församlade intressenterna. ”Gå vidare med ert projekt! Vi är beredda att stödja er och vi vill gärna medverka!”, var deras budskap i klartext.

Tiden efter Ramada-mötet ägnades åt mycket funderande och gnuggande av ”geniknölarna” – hur skulle vi nu klara av det här? Hur skulle vi få ekonomi i projektet, vem skulle göra vad, hur skulle vi marknadsföra, när skulle vi komma ut?, etc., etc., etc…

Själv filade jag efter Ramada-mötet bland annat på en idé kring hur jag tänkte mig att tidningens layout skulle se ut. Min grundtanke var att layouten skulle ge tidningen ett ”lyxigt” och proffsigt utseende, samtidigt som layouten skulle vara enkel och tämligen lätt att utföra, även av en icke-layoutkunnig. Resultatet blev en layout, som till stor del bestod av fasta storlekar för bilderna – enspaltiga, tvåspaltiga, trespaltiga bilder på höjden och på bredden, etc. – och jag bestämde också att alla bilder skulle förses med rundade hörn och omges av en tunn ram med likaledes rundade hörn. Dessutom skulle inga bilder vara ”utfallande”, som layouttermen lyder, utan alla bilder skulle rymmas inom sidornas satsytor, alltså innanför de marginaler där text och rubriker normalt finns.

Bilder med rundade hörn och tunn svart ram var något som amerikanska magasinet Fly Fisherman hade i sin layout och som jag gillat i flera år. Att varje bild i tidningen blev något av en ”tavla” tilltalade mig – och det bildkonceptet överförde jag nu – utan skam! – till vårt nordiska projekt…

”Time flies”
Från början hade vi siktat på att första numret skulle komma ut i början av år 1978, men ”time flies”, som flugfiskare säger, och ganska snart insåg vi att det tidsschemat inte skulle hålla. I stället tog det ända till hösten 1978 innan bildandet och utgivningsplanerna tog fart på riktigt.

Vi hade då kommit fram till att det bästa – och troligen enda – sättet att ro projektet i hamn var om vi bildade ett aktiebolag och att såväl delägande medarbetare som bidragande skribenter och fotografer ställde upp ideellt och utan ersättning, åtminstone till en början! På så sätt skulle merparten av intäkterna från prenumerationer och annonser kunna användas för att bekosta tidningens produktion och distribution – och vi skulle förhoppningsvis kunna producera en flugfisketidning, som till sitt utseende och innehåll skulle vara så unik och ”exklusiv” att det skulle upplevas som en ära och ett privilegium att utan ersättning få medarbeta i den..!
Naiva och övermodiga tankar kan tyckas, men det skulle visa sig att konceptet fungerade..!

Trestegsplanen
Veckohelgen 28 och 29 oktober 1978 samlades så en liten kärntrupp till ”redaktionsmöte” i mina föräldrars fritidshus utanför Osby i norra Skåne. Truppen bestod av mig själv, Kenneth Boström, Bengt Öste och Preben Torp Jacobsen och syftet med mötet var dels att dra upp riktlinjerna för hur ett aktiebolag skulle bildas, dels att diskutera innehållet i ett första nummer av tidningen, som nu gick under arbetsnamnet ”Flugfiske i Norden”.

Resultatet av tvådagarsmötet i Osby blev att vi beslöt att snarast inleda en ”trestegsplan” för tidningens förverkligande innebärande:

a) Det skulle bildas ett aktiebolag, där det erforderliga aktiekapitalet på 50.000 kronor skulle införskaffas genom att vi skulle förmå 50 intresserade och hängivna flugfiskare (inklusive oss själva) att satsa tusen kronor per man och bli delägare i bolaget!

b) Vi skulle dra igång en marknadsföring av den kommande tidningen, som dels skulle bestå av helsidesannonsering i Sportfiskarnas förbundstidning Svenskt Fiske, dels av upptryckta pamfletter med portofria svarskuponger, som skulle distribueras till fiskeklubbar, redskapshandlare, etc. Genom marknadsföringen hoppades vi snabbt få in minst 3.000 prenumeranter. Och om dessa hade erlagt sina prenumerationsavgifter senast första veckan i mars 1979, så skulle vi kunna ge ut första numret i början av april och dessutom ha en kassareserv som förhoppningsvis – med tillskott från förmodade annonsintäkter – skulle säkerställa en utgivning av resterande nummer för 1979. Målet var sedan att innan årets slut ha en prenumerantstock på cirka 5.000 abonnenter.

c) Vi skulle bestämma innehåll och börja samla in/producera material till första numret. Vi bestämde också att tidningen skulle heta ”Flugfiske i Norden”, att den skulle komma ut med sex nummer om året och att den skulle bestå av minst 48 sidor, tryckt på 100-120 grams bestruket papper och med fyrfärgsmöjligheter på minst 16 av sidorna. Det bestämdes också att jag skulle vara tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare.

Det verkliga startskottet
Mötet i Osby blev på så sätt det verkliga startskottet till Flugfiske i Norden och vi satte omedelbart igång med att försöka få ihop de 50 aktieägarna. Vi upprättade namnlistor på presumtiva aktieägare och kontaktade dessa. Och intresset var stort! Vi insåg att många flugfiskare längtade och drömde om en renodlad nordisk flugfisketidning. Det var inga problem att få ihop de önskade 50 namnen och den 21 december 1978 var aktieägarlistan klar och skickades över till Nore Sundin i Karlskoga, som åtagit sig att sköta själva bildandet och registrerandet av ”Förlagsaktiebolaget Flugfiske i Norden”.

De blivande aktieägarnas andelar på tusen kronor sattes efterhand in på ett speciellt ”spärrat” konto, som jag upprättat hos Föreningsbanken i Helsingborg och den 1 februari 1979 fick jag ett intyg från banken att aktiekapitalet 50.000:- kronor till fullo fanns på kontot.

För att säkerställa utgivningen av tidningen ansökte jag den 5 januari 1979 hos Kungl. Patent- och Registreringsverket om utgivningsbevis för den periodiska tidskriften ”Flugfiske i Norden” samt godkännande av mig som ansvarig utgivare. Jag tyckte jag var ute i god tid, men myndigheternas kvarnar maler ibland pinsamt långsamt och först den 2 april – alltså i stort sett samma dag som första numret av FiN skickades ut till förväntansfulla prenumeranter och aktieägare – fick tidningen sitt utgivningsbevis…

Parallellt med de administrativa uppgifterna planerade vi för första numret av FiN. Vi hade tidningens policy och inriktning klar för oss: tidningen skulle bli ett språkrör det nordiska flugfisket. FiN skulle inte backa för att ta tag i frågor kring hotade fiskemiljöer och tvivelaktiga myndighetsbeslut, men vi skulle naturligtvis också skriva om spännande fiskeupplevelser när och fjärran, vi skulle ha rikligt med text och bilder kring fisketeknik, flugor, flugbindning, entomologi, etc. och bevaka och testa nyheter på redskapsfronten.

Unikt språkgrepp
I programförklaringen för FiN förde vi också fram avsikten att tidningen skulle bli trespråkig! Ett tämligen unikt grepp, som innebar att vi skulle publicera artiklar av nordiska skribenter på deras respektive språk, dvs. på svenska, danska eller norska. Undantag dock för finska och isländska, som av förståeliga skäl skulle behöva översättas. Så vitt jag kommer ihåg så var Flugfiske i Norden den enda kommersiella tidning som publicerade artiklar på svenska, danska och norska i samma utgåva!

Tanken bakom trespråkigheten var förstås att leva upp till tidningens namn, men fastmer att försöka ”sudda ut” gränserna mellan de nordiska länderna och åstadkomma ett slags nordiskt brödraskap av flugfiskare!

Trespråkigheten orsakade olika reaktioner hos läsarna i början, vilket var väntat. Många ondgjorde sig, medan andra hyllade oss för det annorlunda greppet. Generellt fick vi dock uppfattningen att de flesta svenska läsare accepterade att vissa artiklar var på danska eller norska, med en tydlig trend att svenska läsare bosatta från Värmland och norrut hade lättare att läsa norska texter, medan sydsvenska läsare bättre tillgodogjorde sig de danska bidragen. Troligen ett resultat av historiska arv och geografisk närhet till respektive land…

Ingen prenumerantboom
När förbundstidningen Svenskt Fiske kom ut med sitt första nummer för 1979 i mitten januari fanns där en fyrfärgs helsidesannons för den nya tidningen Flugfiske i Norden! Ett spännande ögonblick, som också innebar att prenumeranterna började strömma in.

Men prenumeranttillströmningen blev inte riktigt den ”boom” vi hade hoppats på! Visserligen kom det ett hyggligt antal prenumerationskuponger varje dag till tidningens postbox i Helsingborg, men vi förstod tidigt att det skulle bli svårt att uppnå de önskvärda 3.000 prenumeranterna till början av mars! Första veckan (18 – 25 januari) kom visserligen 568 prenumeranter och det kändes hoppfullt. Men tillströmningen sjönk från vecka till vecka och den 16 mars hade vi bara kommit upp i 2.042 prenumeranter. Det var tusen prenumeranter färre än vi kalkylerat med och det var inte utan att fjärilarna i magen blev fler och fler…

Men nu fanns det ingen återvändo! Första numret av FiN var i stort sett färdigt och på väg till tryckeriet och om två veckor skulle tidningen komma ut. För att förbereda utskicket av tidningen till prenumeranterna ägnade jag kvällar och nätter åt att skriva ut adresser på självhäftande adressetiketter med min gamla Halda skrivmaskin och fästa dem på för ändamålet inköpta vita tidningspåsar.

Överlastad Volvo 145…
När FiN nr 1 var färdig på tryckeriet i Helsingborg åkte jag in från Ljungbyhed, där jag bodde då, och lastade min gamla Volvo 145 så full jag vågade med tidningar. Och sedan tillbaka hem, där jag med hjälp av min dåvarande sambo Ann packade tidningarna i de färdigadresserade tidningspåsarna. När hela prenumerantupplagan var nerstoppad i påsar, sorterades påsarna i postnummerordning och sedan ”överlastades” 145:an på nytt och upplagan kördes till posten i Helsingborg, där påsarna maskinfrankerades och skickades ut till mottagarna…

Mottagandet av FiN nr 1 blev mycket positivt. Prenumeranterna/läsarna var mycket nöjda, även om det fanns en och annan kverulant. Och det verkade som vi hade hittat en fin mix i det redaktionella innehållet.

Innehållsrikt nummer
Bland artiklar och reportage i första FiN-numret fanns bland annat reportaget ”Ett stycke av en å…”, där Mats Eriksson och Gunnar Johnson i den första av fem artiklar berättade hur man i Bodafors fiskevårdssällskap skapat ett eget öringvatten. Leif Colleen skrev en initierad artikel om ”Den perfekta sjunklinan” och under vinjetten ”Pärlor ur flugfiskelitteraturen” publicerade vi ”Storöringen i Bolmån”, som var en översättning av en skildring av ett fantastiskt öringfiske i Skeen år 1925 och som ingick i Walter H. Barretts bok ”A Fisherman´s Methods & Memories”, utgiven i London 1953.

Under sin stående vinjett ”Brev från Preben” skrev Preben Torp Jacobsen om flugorna Muddler Minnow och The Streaker. Texten i Prebens första ”brev” publicerades på svenska, men i de kommande FiN-numren alltid på danska.

Bland artiklarna kan vidare nämnas ”En bäckslända för öringen”, där Tommy Bengtsson och Kenneth Boström beskrev olika metoder att med bäcksländeimitationer lura vårstela öringar. Bengt Öste skrev om fiske med flicksländenymfer och tidningens mittuppslag bestod av en artikel av Rolf Smedman, där han slog ett slag för harren som flugfisk. Artikeln pryddes av en vacker Smedman-akvarell av en harr och den bilden gick över nästan hela mittuppslaget.

Den mest omfångsrika artikeln i första Flugfiske i Norden hette ”Mörrumsån bästa flugfiskepooler” och var producerad av vana Mörrumsfiskarna Jan Forssander och Kenneth Boström. Jan hade skrivit texterna, som bestod av fisketips för Mörrumsfisket samt noggranna genomgångar av flugfiskepooler och -sträckor på Kronolaxfiskets norra sträcka i Mörrumsån. Jans beskrivningar av poolerna var illustrerade med detaljrika tuschteckningar av Kenneth Boström med utsatta ståndplatser, lämpliga ställen för vadning, etc. Artikeln var en guldgruva för den ovane Mörrumsfiskaren – men inte lika uppskattad av de mer erfarna laxfiskarna, som betraktade Mörrumsån som sitt vatten. Den gode Jan fick utstå en hel del kritik och spe för att han ”avslöjat” de bästa fiskeplatserna – men som alltid tog han det med en axelryckning…

Sist i första numret av FiN fanns vad vi kallade ”Tankar på strandkanten” – ett utrymme som var tänkt för såväl etablerade flugfiskeskribenter som glada amatörer och där de kunde filosofera kring i stort sett vad som helst – bara det inbegrep flugfiske. Första numrets ”strandskantstankar” var formulerade av redaktionsrådsmedlemmen Carl Adlercreutz och handlade ”Om betydelsen av lite beckolja…” (Och i FiN nr 2/79 skrev Nils Färnström under samma vinjett om sina gamla vadarskor..!)

Flugfiske i Norden kändes alltså som en läsarmässig framgång och trots att prenumeranttillströmningen inte motsvarade våra förväntningar så fortsatte vi utgivningarna. En förnyad helsidesannons i Svenskt Fiske nr 3/79 plus ytterligare satsningar på prenumerantvärvning via klubbar, föreningar och redskapshandlare resulterade i en ny våg av läshungriga flugfiskare/prenumeranter. Vid slutet av år 1979 hade vi nått upp till cirka 3.600 prenumeranter och även om det var en bit kvar till det kalkylerade målet på 5.000 prenumeranter, så kändes det som om vi var på rätt väg!

Mörka moln hotar
Men mörka moln hotade bortom horisonten…
Många av oss, som arbetade med Flugfiske i Norden, kände att det ideella och oavlönade arbetet krävde sin tribut. Alla hade vi andra, avlönade och ansvarsfulla, arbeten som måste skötas och familjeliv som måste vårdas. Det gick inte att pressa ut hur mycket tid och energi som helst ur medarbetarna.

För egen del kände jag att jag kanske hade tagit mig vatten över huvudet (ursäkta ordleken!). Att hålla i redaktörskapet, layouten, tryckerikontakterna, sköta merparten av marknadsföringen och egenannonseringen och som toppen på det offra långa kvällar och nätter med att maskinskriva tusentals adressetiketter och stoppa tusentals tidningar i papperspåsar och förse dessa med adressetiketterna blev till slut bara ”too much”.

Dessutom erfor jag att min fasta anställning som journalist på Allers Förlag var i farozonen – mina chefer hade upptäckt att jag stod som redaktör och ansvarig utgivare för ”någonslags fisketidning” och menade att det inte var förenligt med min anställning som redaktör vid Allers Förlag.

Det var förstås en kalldusch och även om jag hade kunnat hävda att mitt arbete med en sportfisketidning på intet sätt ”konkurrerade” med Allers tidningar, så kände jag att det inte var läge att ta strid och kanske riskera mitt avlönade arbete. Resultatet blev att jag informerade de övriga i FiN:s styrelse om att jag måste sluta som ansvarig utgivare för FiN och även lämna min roll som chefredaktör, men att jag kunde fortsätta att hålla i FiN:s layout, dock utan att skylta med det i tidningen. Samtidigt påpekade jag också att det var nödvändigt att snabbt hitta ett bättre och mer rationellt sätt att handha prenumerantregister, adresseringar och utskick av tidningarna.

Ett annat problem som hotade verksamheten var att ekonomin i bolaget inte var den önskade. Verksamhetsåret 1979 gick visserligen med en ytterst blygsam vinst (4.651:- kronor efter skatt!), men utsikterna inför 1980 var inte positiva – produktions- och distributionskostnader förväntades stiga rejält och om vi inte kunde kompensera detta med ökade intäkter så skulle undergången vara nära…

Extra bolagsstämma
Den 8 februari 1980 skriver så styrelsens ordförande Nore Sundin i Karlskoga en omfattande redogörelse för läget i bolaget, avsedd som information till bolagets samtliga 50 aktieägare. I redogörelsen tar ordföranden upp problemen med prenumeranttillströmningen och de alltför blygsamma annonsintäkterna. Han påpekar också att man måste hitta en mer effektiv lösning på hantering av prenumerantregistret och därmed sammanhängande arbetsuppgifter och att det är absolut nödvändigt att skilja prenumeranthanteringen och det redaktionella arbetet åt.

Skrivelsen till aktieägare åtföljs av en kallelse till en extra bolagsstämma lördagen den 1 mars på Hotell Ramada i Huskvarna och ordföranden framhåller att vid denna extra bolagsstämma kommer aktieägarna att få ta ställning till ett av fyra möjliga förslag från styrelsen. Förslagen är:

1) Fortsatt utgivning av FiN under hela 1980.
2) Utgivning av FiN nr 1-1980 och sedan utvärdering av ekonomiska och andra förutsättningar för en fortsatt tidningsutgivning.
3) Nedläggning av tidskriften och utgivning av en ”årsbok” med samma namn. Bolaget skulle då bestå liksom möjligheterna att återuppta tidningsutgivningen.
4) Nedläggning av tidningen och likvidering av bolaget…

Ordföranden Nore Sundin påpekar också i informationen till aktieägarna att styrelsen och övriga medarbetare under tiden fram till den extra bolagsstämman kommer att arbeta intensivt på att lösa bolagets problem och försöka hitta lösningar, som ska ge en bättre ekonomi och trygga den fortsatta utgivningen av Flugfiske i Norden.

Intensiva veckor
Skrivelsen till aktieägarna blev något av en kalldusch, både för oss som arbetade på olika sätt med tidningen och bolaget, men säkert också för de aktieägare, som var mindre aktiva och som troligen inte var så medvetna om på hur få händer hela verksamheten egentligen vilade.

För oss involverade i styrelse- och tidningsarbetet blev det några intensiva och nervösa veckor fram till den extra bolagsstämman. Jag tonade ner mitt utåt synliga engagemang och Bengt Öste tog över som chefredaktör och Nore Sundin gick in som ny ansvarig utgivare. Jag åtog mig att fortsätta med layouten och kontakterna med sätteri, repro, tryckeri, etc. medan den nytillkomne medarbetaren Freddy Lindell tog över ansvaret för prenumeranthanteringen. Sven W Lindgren, också ny medarbetare, fick ansvar för annonsförsäljningen. Andra åtgärder var att prenumerationsavgiften för tidningen höjdes från 80:- kronor per år till 95:- kronor och alternativet med halvårsprenumeration avskaffades, eftersom detta gjorde arbetet med prenumerantregistret otympligt och svåröverskådligt.

Krisen var över
Sammantaget gjorde detta att en ny ekonomisk kalkyl för 1980 kunde upprättas. En kalkyl som såg betydligt mer gynnsam ut. Styrelsen kunde vid den extra bolagsstämman sålunda rekommendera aktieägarna att rösta för fortsatt utgivning av Flugfiske i Norden, vilket också blev stämmans beslut!

Krisen var över! Men det hade varit nära. FiN:s fortsatta existens hade hängt på en tunn tråd och det var mycket nära att de belackare, som förutspått att vi inte skulle överleva första året, hade fått vatten på sin kvarn. Men tidningen kunde fortsätta, till glädje och lättnad för oss ”närstående”, som mer eller mindre levde och andades Flugfiske i Norden och inte minst till glädje för alla de tusentals FiN-läsarna, som även fortsättningsvis kunde se fram emot lockande, spännande och informativa artiklar och reportage!

Resten är, som man säger, historia.
Nordisk flugfiskehistoria.

JP/Helsingborg i januari 2019

Copyright © Jerry Petersson/JP Press Agency 2023

Klicka i bilderna för större version!

Klicka i bilderna för större version!